Stefan Klohammar: Pensionsflyttsuppror!
Till min fasa saknas det inte bara några kapitel, halva boken är oskriven. Det nya regelverket lämnar stora kollektivavtalade pensioner och gamla pensionsförsäkringar helt utanför. Det innebär att den omfattar på tok för få människor.
Den tidigare utredningen, den så kallade Parmentutredningen, föreslog fri flytträtt för kollektivavtalade pensioner om man byter jobb och lämnar avtalsområdet. Fullt rimligt. Det är ju ändå dina pensionspengar och som myndig svensk torde du ha både vett och förmåga att själv ta ansvar. Men där har åratal av ömsint massage från olika särintressen inom pensionssektorn, det vill säga ägarna till avtalsbolagen verkligen gjort nytta. Det fina system man har riggat för att gynna bolagen man har ägarintresse i ska naturligtvis inte störas av pensionsspararnas vilja eller behov. Vilken absurd tanke! Att detta i slutändan troligen drabbar människor i form av lägre pension är någon annans problem. Makten framför allt!
Kunden ska sitta fast
Lika bisarrt är det att pensionsförsäkringar igångsatta tidigare än 2007 inte omfattas. En vanlig anställd i ett företag som inte längre existerar på grund av konkurs sitter fast i en oflyttbar pensionsförsäkring i värsta fall inlåst i mer än 30 år. Kanske till och med tecknad utan den anställdes kännedom eller möjlighet till eget val. Bisarrt. Pensionsbolaget kan ha bytt ägare fyra gånger, personal tre gångar och namn fem gånger. Men det spelar ingen roll. Kunden sitter fast.
Tidigare försök att låta vanligt folk få ta kontroll över sitt liv efter arbetslivet har konsekvent motarbetats av branschens aktörer (alla gamla aktörer). Ofta med argumentet att det är svårt att uppnå rättvisa mellan kunderna om några vill flytta. Det problemet verkar inte vara aktuellt när det gäller nyare kunder, för där kan det flyttas. Att göra en beräkning som tar med alla faktorer för att uppnå rättvisa verkar helt omöjligt. Man har ju haft 13 år på sig. Det tog knappt åtta år att sätta någon på månen efter man hade bestämt sig. Hur svårt kan det egentligen vara att räkna rättvisa på ett pensionskollektiv?
Pensionsflyttsuppror
När man ser att Bensinupproret skrapar ihop 400 000 underskrifter på två veckor inser man vad som behövs. Ett pensionsflyttsuppror. Att få flytta sina ”gamla” pensionspengar eller sina kollektivavtalade pensionspengar hur och dit man vill, till en bärbar kostnad, är ett rimligt krav.
I tider när intressekonflikter, framförallt inom spar- och pensionssektorn är på tapeten, ligger detta krav helt rätt i tiden. Att aktörer bakom ridåerna ser till att befästa sin egen makt och kontroll på bekostnad av spararnas valfrihet är måhända rationellt för dem, men det är definitivt inte långsiktigt hållbart.
Måhända är det nuvarande regeringsunderlaget ändå en källa till hopp. Förhoppningsvis finns utrymme för tillägg. Tyvärr är jag skeptisk. Nu riskerar underlaget att bara leda till en panikåtgärd för att höja de nuvarande pensionärernas standard genom högre avgifter för den arbetande befolkningen. Så istället för att lösa de långsiktiga utmaningarna och öka individens möjlighet att bli sin egen lyckas smed fokuserar man på kortsiktiga populistlösningar och begränsar det egna smidandet. Ibland är det med pensionerna som med korven. Man vill inte veta hur det går till. För alla de som inte vill ha pensionskorven finns det nog bara ett steg att ta. Starta ett uppror.
Författare:
Stefan Klohammar, Movestic Liv & Pension
