Aktuell information med anledning av Corona. Läs mer

X

Vanliga sparfel – gör om gör rätt

I sitt sparande är det mänskligt att fela, men gudomligt att fortsätta. Tittar vi på förra året var det största felet, det mest utbredda felet och det mest kostsamma felet för både individ och samhälle att många tog alldeles för låg risk. Hur ofta sticker svenska, amerikanska eller globala aktier iväg 25 till 30 procent? Inte ofta. Och att missa tåget innebär att man hamnar långt efter den bekymmerslösa risktagaren.

Inom sparande finns det nuförtiden ett eget ämnesområde eller forskningsfält som behandlar beteenden kopplade till sparandet. Man är helt enkelt inte unik. Eller otursdrabbad. Eller dålig. Man är människa. Eftersom merparten av Homo Sapiens konstruktionen är utmejslad för att hyfsat hungrig jaga i grupp på savannen och chilla under månen nattetid, blir det naturligtvis konsekvenser när denne hamnar i situationen att finansiellt överskott ska hanteras, ofta kvällstid, mätt och belåten.

Så vilka beteenden är det som på nysvenska fuckar upp det?

  • Den grandiosa självbilden ­– Överkonfidens

Hur svårt kan det vara? Ibland en bra retorisk fråga som gör att man ger sig in på saker man logiskt sett kanske bör undvika, men ändå klarar. I undersökningar är 80 procent av alla bilförare bättre än snittet.  Man är bra på något och då är man även bra på annat. Och då är man bra på det här med sparande. Dunniger-Kruger syndromet slår till med full kraft. Man är helt enkelt så okunnig att man inte inser sin inkompetens. Syndromet växer om man inte går på pumpen, riktigt stora haverierna brukar komma efter år av bra resultat, det vill säga en positiv feedback-loop. Tänk Nokia vid iPhones första introduktion. Alla sågade pekskärm. Alla sågade varumärket. Ingen på Nokia hade hållit i den numera ikoniska telefonen, men åsikter hade man. Resten är historia.

  • När tron ersätter hopp – Överoptimism

Vad kan gå fel? Allting pekar åt rätt håll. Det kan ju bara gå uppåt. Överkonfidens handlar om aktörens attityd och uppfattning om sin egen kapacitet. Överoptimism handlar om att aktören, oavsett överkonfidens eller inte, helt enkelt inte kan se ett scenario med negativt utfall. Oftast glömmer man bort att det, varje dag, händer helt nya saker och istället interpolerar man nulägets fina utvecklingskurva rakt in i himmelen. Ibland med torrt på fötterna, ända tills någon gör bomben från bassängkanten. Ibland utan något på fötterna alls, tänkande har ersatts av önsketänkande.

  • Beslut baserat på anekdoter – Noise trading

Vid ett möte för cirka sex år sedan berättade en hedgefondförvaltare att Samsung hade en pågående patenttvist med Nokia, som satt på massor av mobiltelefonpatent som då var kritiska. Och att eventuell kompensation från koreanerna till finnarna skulle kunna bli så enorm att det var troligare att koreanerna skulle köpa upp de återstående resterna av den finska kronjuvelen än betala böterna i cash. Jag kollade upp förutsättningarna. Verkade stämma. Bara en tidsfråga innan det kommer ett bud på hela Nokia. Klockrent. SEX år senare lever och frodas den finska kronjuvelen som aldrig förr. Det kom aldrig något bud. Stämningarna mellan telefontillverkande har ebbat ut. De gamla smartphone-krigen verkar ha slutat med uppgörelse. Hedgefonden och alla andra, som tyckte att historien om stämningen var skäl nog för att investera gick på pumpen. Och ägnade sig åt noise-trading. Helt enkelt mer eller mindre rationella beslut grundat på anekdotisk information eller rena missuppfattningar. Oftast att något ska hända. Eller att något har hänt som har så stora positiva effekter att ingen har fattat det.

  • Du är en struts – Förlust aversion

Ingen gillar att förlora. Mängder av studier visar att vi hellre tar en säker liten förlust än riskerar mer men med en chans att komma undan. Förlust trumfar vinst något helt enormt rent upplevelsemässigt. Vi blir helt enkelt mer ledsna vid förlust än glada vid vinst. Kanske evolutionärt betingat. Kanske är vi bara dåliga förlorare. Ett annat uttryck för förlustaversion är förnekelse. Klassiskt småspararmisstag. Man köper. Det går ner. In träder överkonfidensen. De andra har fel. Det går ner mer. Mycket mer. Att ta tjuren vid hornen och inse sanningen om sitt inkompetenta beslutsfattande, icke! Hellre att förneka och förtränga. Och så blir man sittande. I värsta fall med Teliaaktier i över ett decennium.

  • Gänget och jag – Grupptryck

Vet man inte hur man ska göra så gör man som alla andra. Då är man i alla fall inte ensam om att ha fel. Skönt med sällskap i eländet. Bland både professionella såväl som vanligt folk är flockbeteendet den starkaste beteendebaserade investeringsfaktorn. Och nästan alla bubblor bygger på att individer släpper det rationella tänkandet och följer med strömmen. Att inte avvika är mänskligt och eventuellt kulturellt förstärkt och blir därför det en återkommande och ganska pålitlig källa till  fel prissättningar på olika finansiella instrument.

Så. Vad gör man åt alla dessa beteendemässiga störningar som existerar vid spar- och investeringsbeslut? Det finns inget klockrent recept som funkar för alla, men lite engagemang utöver själva agerandet, lite långsamhet i hela processen och inte minst ett inslag av rådgivning tar bort en hel del. Som samt. Mänskligt att fel. Gudomligt att fortsätta ändå. Lycka till!

 

Av: Stefan Klohammar, Stefan jobbar som investeringsdirektör på Movestic. Krönikan handlar oftast om saker och ting som Stefan funderar på för stunden och bör inte nödvändigtvis ses som budskap som Movestic som helhet står bakom. Han gillar fotboll och fonder. Du kan maila honom på stefan.klohammar@movestic.se.

Sparskola
Movestics sparskola
I Movestics Sparskola guidar vi dig genom varför det är bra med ett eget sparande.