Gästkrönika: Europas tid är nu - från global vision till raserad världsbild

Kom ihåg att investeringar innebär en risk.

Frihandel var verktyget som skulle öppna upp världen – och ”demokratisera” de länder som ännu inte var demokratier. Euron infördes, och EU expanderade österut när de flesta tidigare öststaterna anslöt sig. Det var en tid då saker och ting kändes… ja, nästan självklara.

Sedan började skiftena. Ett pärlband av kriser som aldrig tycktes ta slut: Finanskrisen, Eurokrisen, Rysslands första invasion av Ukraina, Flyktingkrisen, Brexit, Covid, ett alltmer nationalistiskt Kina – och till slut Rysslands fullskaliga invasion.

Som om inte det vore nog valdes Trump till president i USA och släckte därmed den sista strimma av hopp om att USA alltid skulle stå redo att skydda Europa och den regelbaserade ordning som bar hela projektet. Den tidigare världsbilden ter sig i dag, milt sagt, naiv.

Europas uppvaknande

Men Europa har svarat. Det är som att kontinenten, efter år av förnekelse, plötsligt förstått vad som står på spel.

Nato-Europa har nu, just på grund av sin säkerhetspolitiska utsatthet, förbundit sig att investera 5 procent av BNP i försvars- och försvarsrelaterade utgifter. Men det verkliga testet börjar nu: att omsätta löften till handling. Att förse Ukraina med de resurser som krävs för att de inte ska förlora kriget – och samtidigt vinna freden.

Och lika viktigt: att bygga upp Europas egna försvarsmakter till en nivå där Ryssland avskräcks från all form av framtida aggression.

Det betyder gigantiska finanspolitiska stimulanser. Hittills har fokus legat på försvarsindustrin och materialförsörjningen. Nästa steg? Personal. Logistik. Förmågan att transportera militära resurser ”väst–öst”.

Och det slutar inte där. Politiken rör sig nu mot en tydligare ”Europe first”-mentalitet: investeringar ska stanna i Europa, och europeiska bolag ska uppmuntras att gå ihop och skapa globala ”champions” som faktiskt kan konkurrera med USA och Kina. Man vill inte hamna i ännu en beroendesituation som knappt går att ta sig ur.

Och detta gäller inte bara försvaret – utan lika mycket teknologi, AI och kommunikation.

Krisernas Europa – eller europeisk nystart?

Uppvaknandet ter sig skapat ur kriser men kan i slutändan visa sig vara precis det Europa behöver.

Ett Europa byggt på en ”Europe first”-mentalitet men fortfarande rotat i en regelbaserad världsordning – med frihandel som bygger på realism, inte naivitet – då kanske denna omskakning gör Europa starkare. Kanske till och med återupprättar Europas roll globalt, just när andra aktörer går åt motsatt håll.

Och vem vet. Kanske får Europas mest utskällda barn – Euron – sitt uppsving och världsvaluta-status.

Kanske är det inte bara Europas tid som är nu.

Kanske är det också Eurons.

Detta är en gästkrönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.