Aktuell information med anledning av Corona. Läs mer

X

Stefan Klohammar: Svenska mästarna

2019 tuffar på. I skrivande stund har vi en hel hög med fonder som är upp över 40 procent och en ännu större hög som är upp över 30 procent. Det går bra nu. I en drös med kategorier har vi fonder som just nu utklassar konkurrenter på den svenska fondmarknaden.

Att titta i fondlistan är som att gå på nya söderstadion och se anfallsfotboll i grönvit skepnad. Rekord. Utklassning. Överkörning. Och en ännu större drös som ligger i absoluta toppen utan att utklassa konkurrenterna. Lite som svenska mästarna i fotboll. Kanske inte så vackert. Kanske inte så roligt. Men först i tabellen. Tur för dem att det bara är 30 omgångar i allsvenskan, då man till slut kom undan med blotta förskräckelsen.

 

Avkastningarna är ”dopade” av ett svagt 2018
Nedgångarna sista kvartalet förra året var, som de ofta är, något överdrivna och den svenska kronan har dessutom tappat rejält i värde. Tillgångar i utländsk valuta är alltså lite växelkursdopade. Drygt åtta procent mot den amerikanska dollarn och cirka fem procent gentemot euron. Dessutom har nedgången i räntorna under året, som vi tidigare skrivit om, hjälpt till. För en investerare blev valet mellan aktier och obligationer enklare när räntorna blev lägre.

I praktiken har vi betalat en del av börsuppgången med sämre köpkraft (den svaga kronan) och lägre räntor. Idag finns det ingenting som pekar på att detta skulle vända i det korta perspektivet, även om valutor är svåra att förutspå på kort eller medellång sikt. Att försvaga den svenska kronan har även varit riksbankens mål för att på så sätt få upp inflationen. Måttligt framgångsrikt får man säga. Om man är snäll.

Nu visar konjunkturindikatorerna på en rejäl inbromsning inom industrin och tjänstesektorn. Samtidigt försöker riksbanken måla in sig i sitt ett hörn med räntehöjning i december för att komma bort från minusräntan. Det luktar 2008 lång väg. Då höjde man i september och sänkte i oktober. Det är skillnad på att vara långsiktig och långvarig som riskkapitalisten en gång sa.

 

Den stora frågan är som vanligt om glaset är halvfullt eller halvtomt? 
Ett problem vi inte har inom fotbollen, där är det alltid knökfullt. Konjunkturer, i den mån vi haft en högkonjunktur, dör inte av ålder. De brukar dö av att investerings- och marginalkostnaderna på slutet går i höjden (läs olika typer av inflation), kapitalkostnaden går upp som konsekvens och efterfrågan viker. Då står man med osålda varor och en ny fabrik var kapacitet inte behövs samtidigt som räntekostnaden ökar. Ridå.

Riktigt där är vi inte. Å andra sidan förbereder sig fyra av tio konsumenter sig för lågkonjunktur. När folk drar ner på konsumtionen kan det få ett snabbt genomslag, framförallt när industrin och tjänstesektorn redan hänger lite på repen. Hade det varit valår 2020 hade politikerna fläskat på ordentligt. Men nu sätter, och det har varit bra historiskt, budgettaket stopp för fläskandet. Trots att statsskulden är nere på rekordlåga nivåer. Det är förvisso alltid bra att spara men en av poängerna med att spara är att använda pengarna när det behövs. De senaste 20 åren har egentligen bara utgifterna ökat som konsekvens av att diverse inkomster ökat lite snabbare än indexerade utgifter som avsiktligen släpat efter. Konkret har skyddssystemen urholkats i relation till inkomsterna. Men det är det ingen som berättar.

 

Dags för en förändring som går all in?
När 11 000  klimat- och miljöforskare gemensamt går ut och larmar tänker jag att okej, nu är det dags. Nu får staten kliva in och ta vårt gemensamma ansvar. Det kan inte handla om att stockholmare ska cykla på vintern eller att vi ska ha mindre kött på ålderdomshem. Nu elektrifierar vi hela fordonssektorn på fem år. Upp med kärnkraftverk, bygg ut älvarna. Kosta vad det kosta vill, men nu ska utsläppen bort. Rejäla subventioner för hybrider. Gratis el överallt. Fria batterier. 

Det kan låta galet. Men faktum är att alla stora omvälvande förändringar kräver att de går närapå all in. Om man vill ha upp tempot på förändringstakten alltså. Piska och morot. De historiska exemplen är många. Urbaniseringen, jordbrukets effektivisering, industrialiseringen och skolväsendet.

Att sitta och vänta på att enskilda privata initiativ ska bli många och en förändrande kraft, en kulturell förändring, duger inte. Att leva i en låtsasvärld där alla resor som är kortare än 20 minuter ska gå med cykel funkar inte, när cykeln är snodd och barnens fotbollsträning är åtta kilometer bort. Välkommen till förorten. Faktum är att med den nuvarande samhällsutvecklingen, statistiskt bevisad eller inte, i alla fall upplevd, med ökad oro och brott blir hela klimatfrågan nedprioriterad. Den är för stor och för långt bort jämfört med att grannen fick sin tredje cykel stulen som om vi levde i Chicago på 1920-talet.

Skulle vargavintern stå för dörren vore en total omställning vara lämplig både ur ett ekonomiskt och ekologiskt perspektiv. Men det lär nog inte ske. Istället blir det, som vanligt, för lite och för sent. Tyvärr funkar inte den strategin mer än något år. Ungefär som bakåtsträvande fotboll. Men grattis till pokalen och den nya fina ”one linern” Svenska mästarna, sämst i stan. Men guld är guld. Hatten av.

Läs också

Höjd pensionsålder
I oktober beslutade riksdagen om att höja pensionsåldern, från och med årsskiftet kommer lägsta åldern för att ta ut sin allmänna pension vara 62 år istället för 61 år. 

Pensionärsbingo eller pensionsbingo
Huruvida det blir pensionärsbingo eller pensionsbingo efter sista utstämplingen är upp till dig. Lägg 20 minuter på pensionen och påverka din framtid!

 

Stefan Klohammar jobbar som investeringsdirektör på Movestic. Krönikan handlar oftast om saker och ting som Stefan funderar på för stunden och bör inte nödvändigtvis ses som budskap som Movestic som helhet står bakom. Han gillar fotboll och fonder. Du kan mejla honom på stefan.klohammar@movestic.se