Stefan Klohammar: Hur länge. Hur mycket. Och hur högt.

Det behövs inga speciella kläder eller proteinshakes på gymmet för att få motion. En cykel och en väg duger. Och lite trampande. Pensionssparandet behöver inte heller vara så komplicerat utan handlar endast om tre saker.

Midvinter. Dystert. Upptrissade nyårslöften överbefolkar gymmet de närmaste veckorna.  Till råga på allt så går PPM-systemet i praktiken i graven.. Pensionerna blir återigen ett politiskt verktyg och det grundläggande problemet ignoreras; att stora grupper av den arbetande befolkningen inte kan leva på sin pension efter ett helt yrkesliv och att ännu större grupper inte bereds möjlighet att spara på ett vettigt sätt.

Konspirationsteoretikern anar att systemet skyddar sig självt genom att göra människorna beroende av systemet, i bästa storebrorsstil. Precis som vilken langare som helst. Illa. Och än värre är det naturligtvis att ”alla som vill hjälpa till” har en vacker sång som slutar med att pensionssparandet ska stoppas in i just den typ av produkter som just de erbjuder. Märkligt.  Och dessa fina sånger om trygghet, drömmar, låga avgifter, garantier, stabilitet och allt annat lyckas förleda stora delar av den svenska mänskligheten. Tyvärr.

För i slutändan handlar det bara om tre saker. Hur länge. Hur mycket. Och hur högt. Formeln ser ut så här: Avsättning x Avkastning x Tid = Pensionskapital.

Ingen person med en spartid över 20 år behöver kostsamma garantier. Ingen med en sparprodukt som levererar avkastning i paritet eller högre än aktier behöver enkom fokusera på avgifter. Ingen, som inte har ett genuint intresse behöver bry sig under resans gång, givet att man gjort ett bra val från början.  Faktum är att alla garantier kommer att dra ner avkastningen. Lågprisfonder har underavkastat normalprisfonder. Och strategin buy-and-hold har utklassat alla möjliga allmänna strategier de senaste tio åren. 

Detta är sanningen. Allt annat är som det så bekant heter fake news.

Hen ska sätta av så mycket hen kan. Hen ska ta så mycket diversifierad aktierisk hen kan. Och hen ska spara så länge (eller starta så tidigt) hen kan. Ickevalsalternativet i PPM är i denna mening en fantastisk uppfinning. Massivt med aktier. Lång spartid. Belåning.  För sanningen är ju den att:

  • All avsättning ger bättre slutresultat
  • All avkastning ger bättre slutresultat
  • All tid ger bättre slutresultat

HUR detta uppnås är ALLTID underordnat.  Det finns ingen poäng med att ha garantier under spartiden när spartiden är ett halvt liv. Det finns ingen poäng att jaga lågt pris före kvalitet, det vill säga avkastning, när det är avkastning som spelar roll. Det finns inga härliga minnen i meningslös överkonsumtion.

Sen är vi alla olika, nåja, det tror vi, som människor med olika behov och preferenser. Dessa ska inte förbises eller underskattas. Alla har rätt att vara sin egen lyckas smed. Men utgångspunkten och det som slutligen räknas är de tre faktorerna: avsättning, avkastning och tid.

Som sparare ska man ha dessa tre som kontrollpunkter när ”någon” börjar prata pension, finansiella produkter, aktier, hur du blir rik eller annat. Detta är basfunktionerna. Resten är add-ons eller tilläggstjänster. Funkar inte basfunktionerna blir resultatet lidande. Oavsett add on.

Fokuserar man på det väsentliga har man chansen att få fantastiska resultat. Det är lite som att gå på gymmet. Du behöver inga speciella kläder. Du behöver inte dricka proteinshake medan du tränar. Du behöver inte ha en personlig tränare som tvingar dig till konstiga övningar. Det enda som behövs är grundläggande kunskap, en all-in attityd när du väl är där och disciplin så att du går dit igen. Eller en duglig cykel. En väg att cykla på. Och återkommande trampande.

Att PPM försvinner gör det svårare för oss alla. Måhända kommer antalet bedrägerier minska genom att staten upphandlar. Men facit av historiskt statlig pensionsförvaltning är med något undantag: uselt. Och sett till historien kommer politiker snart att börja politisera upphandlingen. Med regleringsbrev och stolta deklarationer. I klassisk von Oben stil kommer det låta som om man åtgärdar nån annans fel och brister fast det de facto är de egna felen som poppar upp – som tillåtit eller indirekt bidragit till att vissa delar inte fungerat som de ska. Att reformera hela systemet för att en begränsad andel av kunderna blir lurade av ett fåtal aktörer är naturligtvis att slänga ut barnet med badvattnet. Men så länge man kan skylla på nån annan och ta en politisk poäng på kuppen, well, då tar sagan slut. Men det är inget vackert slut. Det är ett dåligt slut. Som ett nyårslöfte i februari.

Författare:
Stefan Klohammar, Movestic Liv & Pension