Stefan Klohammar: Grattis! 10 år till med låga räntor

Stefan Klohammar spanar och ser en fortsatt framtid med låga räntor. Följ hans resonemang och se om du håller med.

Jag började året som jag avslutade det förra. Jag köpte svenska aktier. Senaste veckan påhejad av en och annan initierad Sverigeförvaltare. Det svänger. Men aktiemarknadens studsande blir lätt en dimridå för räntorna. De svenska obligationsräntorna. Den 10-åriga slutade året 0,2 procent lägre än den inledde. Ännu ett år med historiskt låga räntor. Se här. Om detta talar ingen.

Ämnet var hett för några år sedan. Konsensuskåren av experter ställde sig på normaliseringssidan, alltså att allt skulle bli som innan krisen. Man hade så mycket fel att man lämnade ämnet. Själv tog jag fram skämskudden då jag tillhör den typ av människa som kan uppleva andra människors skam. Troligen en kompensation på aggregerad nivå för de som är helt skamlösa.

Så med risk att få låta stalledrängshatten vara på under mycket lång tid; vad talar för låga räntor i ytterligare 10 år?

1. Räntorna idag är låga

Fattigt skäl men tittar man historiskt så återfinner man kluster, där den 10-åriga obligationsräntan flyttar sig ganska sakta mellan nivåerna. 80-talet har sin nivå. 60-talet sin nivå och så vidare. Och senaste tiden har räntan rört sig nedåt istället för uppåt. En ren återgång till det mest normala läget är inte utesluten men att den sedermera skulle börja röra sig in i det övre spannet är en rörelse som torde ta tio år. Minst. Men med nuvarande mål på inflationen på 2 procent är det osannolikt att man skulle få en premie på en 10-årig obligation på några procent samtidigt som inflationen biter sig fast på 4 procent. Det kan ske, men vägen dit är lång och kantad av helt nya okända faktorer och ett nytt synsätt på ekonomin såväl penning- som finanspolitiskt.

2. Inflationstrycket globalt är lågt

Ökad rörlighet av arbetskraft, snabbare överföring av kunskap och teknologi och lägre fasta investeringar i framförallt Kina gör att insatsvaror och råvarupriser, eller den klassiska cykliska konjunkturen, är svagare. Historisk har många länder haft en fantastisk tillväxtperiod när investeringar i fastigheter, produktionsapparater och infrastruktur pågått. Järnvägar. Hus. Industrier. Men det är lite av en one-off, ett skutt i tillväxt och produktivitet. Man kan helt enkelt inte bygga sig till rikedom i evighet, även om det är en tilltalande tanke om man ser på Kinas totala utveckling sedan 90-talet eller Sovjets utveckling (som under första halvan av förra seklet periodvis överträffade USAs). Den, slarvigt uttryckt, rika delen av världen kommer inte göra samma resa en gång till. Indien är en potentiell kraft i samma storlek som Kina, men bara potentiell. Och därefter tar det slut på de stora folkrika länderna.

3. Digitalisering innebär avtagande istället för stigande marginalkostnader

Skatteexperten som hjälpte folk att deklarera på 80-talet kunde bara göra 15 deklarationer per dag. Därefter behövde hen hjälp. Anställa en till. Och sen en till. Och sen även skaffa en större lokal, fler miniräknare och en mellanchef. Digitala tjänster behöver inte anställa en ny person. De fasta kostnaderna faller per enhet  och det mycket länge. Sen flyttar man serverhallen till Luleå och behöver inte utöka förrän nästa millenium. Flaskhalsar som prisdrivare, ständigt återkommande och stark pådrivare av inflation, är delvis borta och delvis försvagade. Och denna effekt gäller allt analogt som automatiseras, inom företag, mellan företag och, förhoppningsvis, inom all offentlig verksamhet. Och den kommer pågå i många år till. Skillnaden före och efter kommer likna elektricitetens före och efter.

 

 

4. Centralbankspolicys och ageranden vid och efter finanskrisen

Inflationsmål är i princip standard på global basis. En låg kontrollerbar inflation som sänker räntorna och därigenom gynnar tillväxt. Negativa räntor var helt otänkbart tills det otänkbara inträffade. Men när man väl sänkt räntan till noll och sen fortsatt in i minuslandet och sen även köpt obligationer på öppna marknaden, med delvis framgångsrikt resultat, ja då kan vi nog räkna med att detta är en standardåtgärd från centralbanker going forward. Facit från finanskrisen säger att agera kraftfullt och tidigt (som USA) är väsentligt effektivare än att agera sakta och sent (som Sverige). Förutom att som nationalekonom få se sina teorier gå under, finns det inga andra förlorare med låga räntor. Inga direkta negativa effekter, även om risk för överbelåning och stigande räntor kan bli ett resultat av det mänskliga behovet att göra som alla andra.

5. Åtstramning av bolånemarknaden

De folkvaldas underlåtenhet sedan, ja 1960-talet, att ordna upp bostadsförsörjningen kom som ett brev på posten när räntorna blev låga och skevheterna på bostadsmarknaden blev absurda. Åtgärden var att minska efterfrågan genom att begränsa möjligheten, att efterfråge-styra situationen. Amorteringskrav. Belåningstak. Inte orimliga åtgärder tycker jag. Men synd att de behövs. Att folk inte ser det som självklart att amortera och gladeligen lånar på allt som kalkylen höll för. Många hade inget val. Men många hade ett val och valde ändå lånevägen. Oavsett. Det finns en rimlighet att man betalar av det man lånar och det finns en rimlighet att inte belåna fullt ut. Men fullt stopp i bostadsproduktionen sänker tillväxten (och därigenom inflationen kortsiktigt). Amortering är pengar ut från ekonomin (sänker inflationen). En psykologisk återhållsamhet, nödvändig eller inte, kan sänka fastighetspriserna och öka sparandet (sänker inflationen).  Statlig styrning och reglering av marknader har gett historiskt dåligt resultat med felaktiga åtgärder vid fel tidpunkt. Det är ett av skälen till att vi har en finanspolitisk budgetrestriktion som gett stabilitet till ekonomin och låg statsskuld.

Sammanfattningsvis: De faktorer som varit betydande historiskt eller betydande på senare tid talar för att vi kommer att ha låga räntor länge. Detta utesluter inte att vi får dramatiska händelser som en konsekvens av detta, men dessa kommer inte föranleda, eller vara tillräcklig stora, för att åstadkomma ett snabbt och varaktigt skifte. Lågt och länge.

Efterskrift

Men vad skulle kunna ha magnituden att ändra hela spelplanen och åstadkomma inflation eller högre räntor?

1. Återkommande stora katastrofer och missväxt

Rejält stora katastrofer typ en mindre meteorit eller snabb uppvärmning och förändrad väderlek som leder till kraftigt minskad matförsörjning och oljeproduktion. Låg sannolikhet, men stark och snabb inverkan på den globala ekonomin.

2. Krig

Halvstora eller stora krig där produktionsapparaten ställs om från nuvarande produktion till en krigsekonomi. Krig har historiskt satt hela produktion och marknadsprissättningsmekanismen ur spel. Och det behöver inte vara världskrig. Koreakriget innebar en global inflation. Vietnamkriget också.  Låg sannolikhet, stark och snabb inverkan men rimligt lång upptrappning innan det bryter ut.

Författare: 
Stefan Klohammar, Movestic Liv & Pension