Gästkrönika - Henrik Andersson: Största faran för din avkastning

Som förvaltare med uppdrag att förvalta sparkapital på ett långsiktigt och ansvarsfullt sätt har vi alltid haft mycket gemensamt med John Bogle, grundare av den amerikanska indexförvaltaren Vanguard. Vid första anblick kan det te sig märkligt att en aktiv förvaltare som Didner & Gerge ser upp till mannen som kallats indexfondernas fader. Men det är inte så konstigt som det låter. För något det pratas på tok för lite om är den faktiska avkastningen som snittspararen erhållit över tid. Istället skrivs det spaltkilometer om hur passiva fonder är överlägsna aktiva fonder och hur små skillnader i avgifter kan gröpa ur ett sparkapital över tiden. Utan att ge sig in i den debatten kan vi bara konstatera att tiden då John Bogle och Vanguard populariserade indexfonden, som ett sätt att kostnadseffektivt investera sina pengar långsiktigt i USA:s företagande via ett brett passivt ägande i S&P 500, sedan länge är förbi.

År 2017 finns det fler indexfonder än aktier, snittinnehavstiden för ETF:er mäts i timmar och ”faktorinvestering” är det nya heta. Att anses vara en passiv ägare i exempelvis iShares ETF Biotech US Mid Cap övergår i alla fall vårt förstånd! 

“Your investment portfolio is like a bar of soap. The more you handle it the smaller it gets.”

Det vi finner mer bekymmersamt än debatten kring aktiva kontra passiva investeringar är det avkastningsgap som finns mellan det som olika tillgångsklasser levererat jämfört med vad snittspararen faktiskt erhållit – för det är skrämmande! Följande siffror visar årsavkastningar för perioden 1993-2013:

Källa:Bernstein Advisors

Detta överensstämmer med en studie som analysföretaget Dalbar gjorde för några år sedan där de kom fram till cirka 6 procentenheter årlig skillnad mellan index och faktisk avkastning för spararna i samma produkt. Detta svarta slukhål – eller sparmarknadens egen Bermudatriangel – uppstår av en anledning: sparare köper och säljer fonder för ofta och vid fel tillfällen. Man lockas av den senaste ”innefonden” som kan visa upp en imponerande avkastning under (oftast) en kort tidsperiod. När förhoppningen om fortsatt stark uppgång inte infrias säljs innehavet och jakten på nästa heta fond är igång. Kortsiktigheten och hetsen har kommit in i finrummet.

En undersökning gjord av den amerikanska nätmäklaren E-Trade visade att 60 procent av aktiva investerare i USA i gruppen Millennials, personer mellan 25-34 år i USA, var aktiva i marknaden efter olika Trump-tweets där diverse företag omnämnts. Resultatet blir följaktligen långt ifrån tillfredsställande. Utgår man ifrån ett sparkapital på 100000 kronor vid 35 års ålder betyder sex procentenheters lägre avkastning per år att personen kommer ha ett kapital på 242 000 kronor vid 65 års ålder jämfört med de 1,3 miljoner de skulle kunna haft. Onekligen skillnad. Och helt onödigt. Sett i ljuset av detta blir den bitvis hätska debatten mellan förespråkare för aktiv kontra passiv förvaltning småfuttig. Här har vi alla ett ansvar att bli bättre guider!

På Didner & Gerge består vår vardag inte av snabba affärer, avancerade algoritmer eller blinkande skärmar fyllda av aktiekurser. Nej, det handlar om att sätta sig in i företags affärsmodeller, förstå människorna bakom och deras drivkrafter. För oss är aktiemarknaden bara en marknadsplats vi väljer att besöka om någon ”vara” vi länge väntat på säljs till ett enligt oss fördelaktigt pris. En plats att bli delägare i företag som ett sätt att få ta del av näringslivets värdeskapande. Vi är inte tvingade att gå dit för att köpa och sälja något varje dag bara för att den är öppen. Kan vi inte tänka oss tanken att äga hela företaget vill vi inte heller köpa tio aktier. Att förmedla den tanken på ett sätt som gör sparare mer benägna att tänka långsiktigt även under jobbiga perioder är en framtida utmaning vi bör ta oss an på ett bättre sätt.

Att investera i aktier är ett maratonlopp, där vissa etapper känns som att springa uppför Västerbron i motvind med regnet piskande i ansiktet. Medan andra mer påminner om sträckan längs Djurgårdskanalen till ljudet av kvittrande fåglar. Drömmen är dock givetvis att alla Didner & Gerges fondsparare ser sig som delägare i några av världens finaste företag. Istället för att vi är en rad bland många på ett depåutdrag eller en siffra i tidningen. Lätta att kasta bort vid minsta skönhetsfläck.

Trots att våra metoder att nå till slutmålet skiljer sig åt en del, anser vi att vi har mer gemensamt med John Bogle än med en del andra aktiva förvaltare som Didner & Gerge klumpas ihop med. Målet med indexfonden Vanguard Total Return, i starten 1975, var att småspararen skulle få ett genomsnitt av USAs näringsliv till ett billigt pris och sedan behålla innehavet ”för alltid”. Detta synsätt är något vi delar fullt ut. Därför är det hög tid att även tänka i nya banor och skrota begreppen ”aktiv” och ”passiv”. Sparare behöver fler ansvarsfulla guider som investerar å deras vägnar, inte lockar till transaktioner. 

Historisk avkastning är ingen garanti för framtiden. Pengar som placeras i fonder kan såväl öka som minska i värde och det finns ingen garanti att få tillbaka hela det insatta kapitalet.

Författare:

Henrik Andersson, förvaltare på Didner & Gerge Global